I min fantasi ligger ett berg med gröna blad och en intressant färg. Du är glad och du lyser, i min tomteskepnad jag fryser. Du är min aura, jag minns dig som min Laura. En torr kuttrande hund, min första tentamen avklarades i Lund. En skiva kalkon och ett glas fanta, snälla Eva bry dig inte om att banta. Jag är glad för mina studenter jag ser dem som klienter eller varför inte presenter. Med sina glada färger studenterna går i förrgår släppte jag en tår. Jag ser den danska staden bit mig inte i bladen. Du är den enda Jutta låt mig aldrig dig putta. På en trappa steppar dina morgonskor jag känner din mor. Med en tub i min nacke ser jag dig rulla över en sönderäten backe. Tager du mig så tager jag dig vi blir en, äntligen, jag gungar på en gren.

Ser ni någon logik i denna dikt?

Det gör inte jag i alla fall! Jag och min kompis (mest min kompis) kom på denna en kväll, vi ville skoja lite med ett par kompisar angående skolan. Vi sade att den här skulle analyseras och diskuteras på ett seminarium haha. Så kul vi hade åt det. Stackars våra kompisar som först verkade gå på det. Jaja, lite bus får man ju ha ;).