I rymden finns inga känslor
Nu är vi hemma igen och det är riktigt skönt faktiskt. Inte för att jag inte hade roligt men jag börjar bli trött. Filmen var enligt mig väldigt bra. Tycker så synd om dem som har aspergers syndrom, är inte lätt för dem. Tänk er själva att inte klara av förändringar och att allt måste vara precis likadant varje dag.
Har ni inte sett filmen tycker jag ni ska
göra det!
Vi fick skjuts tillbaka till stationen - väldigt snällt av dem. När jag hoppade in i bilen lyckades jag slå i mitt knä någonstans. Fy satan vad ont det gjorde och gör fortfarande. Att gå ner för trappor är värst. Jag hoppas det känns bättre imorgon. Det sjuka är att det syns ingenting, varken blåmärke eller svullnad. Kändes som att knäet verkligen gick av.
Ska alldeles strax gå och lägga mig. Är en dag imorgon också och jag hade tänkt plugga lite då. Har inte orkat plugga idag vilket är jättehemskt för det är ett måste.
Vi hörs imorgon igen!
Kommentarer
Trackback
